Får mig med rys i kroppen tillbaka till skoltiden och man fått ännu en ny lärare.

Då var det alltid "Skriv en presentation om er själva" och jag svarade menhållkäftenjävlakuksugare.

Eller, inte riktigt. Jag satt mest tyst och glodde ut på årstiderna som passerade utanför fönstret.

Men okej, vi gör det här snabbt:

Jag kallas för Mira, jag är ingen hejare på att vara perfekt, men jag försöker ändå.

Jag är sjutton år, en ålder där livet verkligen borde vara perfekt och jag får väl säga att jag försöker göra det bästa av situationen. Många människor skulle nog kalla mig dum, i huvudet. Kanske för att jag skippat gymnasiet och flabbar bort det mesta? Antagligen. Jag brukar festa, hårt. Annars då? Tja, jobbar runt på olika caféer, för att tjäna ihop hyran till min lilla vrå på Söder.

Jag har det väl vad man skulle säga rätt bra ändå. Jag känner folk, jag skär mig inte i handlederna. Jag har inte någon ätstörning och än så länge har mitt hjärta aldrig gått itu. Helt.