Jag har befunnit mig på landet, eller i Norrtälje rättare sagt. Hos min mormor, och firat jul. Men jag har mer genomgått en ren julkris och gråtit mig igenom hela denna fetto-högtid.

Sandor och jag är inte längre ett par, och ja, det säger väl det mesta om hur min jul har varit. Vi gjorde ju inte direkt slut på ett sånt där fint som i en scen ur någon romantisk film - "Vi är ju fortfarande kompisar"...

Jag blev ju lite hårdare dumpad kan man väl säga - jag såg Sandor kyssa någon annan. Men nu ska vi inte gå in på det just nu (vill ju inte sabba er helg med mina deprimerande tankar). Jag menar, när man tror att man verkligen känner en människa och så visar det sig inte alls vara så. Sandor, du är en människa jag älskat, men som jag aldrig kommer vilja träffa igen.

Kära läsare, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Bara vrider mig i sängen och tänker på mest ingenting.

Men tiden går fort.

Mira och Vanessa - de andra två som ska blogga här verkar precis som jag ha något förhinder för att kunna blogga. Snackade med Mira i telefon igår, och hon hade visst träffat någon kille som hon firade jul med och hon berättade snällt att Vanessa var i Grekland med sin familj och firade jul.

Tack och lov för Mira, du säger snälla saker och tröstar mig. När du kommer tillbaka från... (Vad hette stället du var på??) så ska jag krama dig!

Ni får ursäkta mitt emo-inlägg lite grann. Puss!